Bakgrund
Hovrätten har i sitt avgörande den 23.10.2025 (S 23/2636) bedömt vad parterna i ett tidigare upprättat avtal om servitut hade avtalat om beträffande vägförbindelse till tomt 2, och särskilt vilken bredd den avtalade vägförbindelsen hade. Avgörande för bedömningen var om hela område A var avsett som vägbana eller endast den del där en gårdsväg redan tidigare hade funnits.
Tillämplig lagstiftning
Vid sin bedömning och i sina slutsatser stödde sig hovrätten på bestämmelserna om servitut i fastighetsbildningslagen (bl.a. 154–158 § och 183 §), enligt vilka ett servitut kan bildas om det är nödvändigt och inte orsakar oskälig olägenhet. Servitutet ska dessutom genomföras så förmånligt som möjligt och i enlighet med principen om minsta olägenhet. Som stöd för sin tolkning hänvisade även hovrätten till lagen om enskilda vägar och de definitioner som finns där. Även Högsta domstolens avgörande HD 2011:18 hade betydelse: sporadisk tung trafik berättigar inte till att inrätta en permanent och bredare vägförbindelse.
Hovrättens bedömning
Hovrätten konstaterade att utgångspunkten vid tolkningen av avtalet är dess ordalydelse samt parternas avsikt vid ingåendet av avtalet. Utifrån fotografier och vittnesuppgifter var gårdsvägen redan befintlig när avtalet ingicks, och ingen överenskommelse hade träffats om att bredda vägen. Avsikten var att den skogbevuxna vägrenen inom vägområdet skulle bevaras i befintligt skick, och avtalet innehöll inga bestämmelser om att vägen skulle byggas ut eller breddas.
Den vid avtalstillfället gällande lagen om enskilda vägar stödde tolkningen att ”vägområde” omfattar vägförbindelsen och de områden som tjänar dess användning – detta innebär dock inte att hela vägområdet utgör själva vägbanan. Hovrätten ansåg att parterna inte avsett att utvidga vägbanan till att omfatta hela vägområde A.
Hovrätten kom fram till att den vägrätt som hör till tomt 2 endast omfattar den redan befintliga gårdsvägen inom servitutområdet. Vägbanans bredd är tillräcklig för normal personbils- och paketbilstrafik, och enstaka tung trafik utgör inte en grund för att utvidga vägrätten. (Ej lagakraftvunnet 24.10.2025.)
Ett noggrant utformat avtal om servitut förebygger tvister
Ett avtal om servitut fastställer konkret hur en fastighet får användas – exempelvis när det gäller vägrätter, vattenledningar eller andra nyttjanderätter. Avtalets ordalydelse är avgörande om det uppstår tvister om hur avtalet skall tolkas, vilket detta hovrättsavgörande tydligt visar.
Det lönar sig därför att upprätta avtal om servitut omsorgsfullt och med hjälp av en sakkunnig. ArvoLex jurister bistår med utarbetande, granskning och tolkning av avtal – så att dina rättigheter och intressen säkras redan innan tvister uppstår.
Kontakta oss, så säkerställer vi tillsammans att ditt avtal håller även för framtida situationer.
Författare:
Jurist Ellinor Sundqvist, ArvoLex Oy
ellinor.sundqvist@arvolex.fi
040 650 1216
Expertisområden: inlösningslagen, tvångsinlösning, kommunens förköpsrätt, miljötillstånd, planläggning, fastighetsbildning, delningsavtal, servitutsavtal, arrendeärenden, fastighets- och bostadsköp, familje- och arvsrätt